Tuppen och jag

Något som är märkligt är att jag plötsligt inte kan sova. Igå hade vi kalas hela dagen så på kvällen däckade först den nyblivna 3-åringen, den drog hunden en djup suck och gick in i komaliknande tillstånd....karl tog sig en öl och likt en bebis somnade han på soffan.
Jag kände hur tröttheten var som en betongkeps men jag fixade iordning tvätten och städade iordning sen satte jag mig och kopllade av så när jag vaknade imorse tänkte jag att idag ska jag sovaläänge. Döm om min förvåning när jag säger "Jag går ut med Hulda idag hjärtat".
Men det var skönt att få en stund för sig själv, tror att det fortfarande är mycket tankar.

Har inget hört hur det går för min älskade och hennes store far men jag väntar och känner med henne.
Samtidigt svidar en annan kär vän om och gör sig redo att åka in till förlossningen och få sin efterlängtade bebis. Där ser man paradoxerna ett nytt liv kommer till och ett annat är på väg att gå ur tiden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0