ceka

Jag hade glömt att jag hade lovat att skriva om hur förlossningen gick.
Han kom ut efter 6 timmar och han var 56 lång och vägde 4,5. Var kanske inte det vackraste som gud skapat just då men det räta upp sig efter några dagar.

Första gången var det häftigt att föda barn, jag hade kontroll över situationen, smärtan var hanterbar och man var förväntansfull
Andra förlossningen kan man beskriva med flera ord men det som slår mig först är väl att den var Vidrig.
Det var en kamp och när jag äntligen tror att jag har kontroll och att det snart är över då fastnar det lilla aset och det är då det rämnar.
Det gjorde ont som fan och det kommer kroppsvätskor hejvilt och min karl står snällt och håller i mitt gåbord så att jag inte ska springa in i väggen. Med tanke på vilken kraft jag fick så hade det blivit ett hål i väggen, ni vet som i serietidningarna där man ser konturerna efteråt
Jag gör allt det där som jag aldrig förstått varför andra gör. Sen mitt i allt så säger min man mellan två värkar
"Rebecca, jag mår inte riktigt bra"....hahaha tror att du pratar med helt fel person, DUMJÄVEL
Sen hade vi en bra barnmorska som var rolig och vi hade roligt och när jag hade som ondast kände jag att jag var tvungen att hålla igång vår roliga jargong men jag tror inte att det funkar.

"Rebecca, det går fortare om vi tar hål på hinnorna men förlossningsläkaren vill inte att vi gör det nu"
 Jag svara med svarta ögon "Jag har en ide, vi skiter i honom och hans jävla ideér"
Då ler hon och svarar, "ja då gör vi så, men jag kommer att skylla på dig om nån kommer på oss"
Som om du är den första!!!

Men men ut kom han och Wille är hans namn