ceka

Jag har inte skrivit på evigheter. Detta beror inte på att jag suttit på kåken eller något annat dramatiskt utan att jag inte haft tid. Vi bestämde oss nämligen för att måla om huset.
Det gör man ju på en vecka tänkte jag (HAHAHA) men det var dumt för det tar längre tid än så. Sen om man har en karl som är som min så tar det lite extra tid, för han är så petnoga att det flera gånger slagit mig att köra upp penslarna i vissa öppningar och köra runt dem så att det lossnar.

Det är lite arbetsläger att jobba med honom.
Han är Hitler som vill ha struktur och göra saker o-r-d-e-n-t-l-i-g-t och man ska helst inte ifrågasätta honom.
Jag är lite mer som Martin Timell. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med men tror att om jag skratta så märker ingen det. Men riktiga Timell har ju fördelen att han inte jobbar med Hitler

Hitler "-Vem har målat och inte gjort rent penslarna!!"
Timell "-Eftersom det bara är vi som är här och du vet att det inte är du.....så borde du ju kunna klura ut det"
Sen skrattar Timell men Hitler tyckte inte att detta var roligt

Det som var kulmen på vårt projekt var det vi kallar för parabolincidenten
Min man ville ta ner parabolen så att det inte skulle komma massa färg på den men där satte Timell ner foten och menade att det var såååå onödigt arbete + att vi då blir utan tv och eftersom en ammande kvinna är svår att roa mitt i natten var tv ett måste..
Ja men då var vi iaf tvungna att skydda den, så vi hänger en handduk över....skrämde den ammande kvinnan många gånger när hon satt nattetid och det fladdra till utan för fönstret.
Jag fixade inte ens att titta på när han målade för han var så noga med att måla runt alla fästen och flyttade byggställningen med stor försiktighet och jag började nästan ulka för så löjlig var han.

Han målade dygnet runt så för att vara snäll så målade jag det nedersta på huset samt städade upp, flyttade byggställningen och gjorde rent penslarna. Hitler var riktigt nöjd
Senare står jag och grejar i trädgården då jag hör ett avgrundsvråååål sen skriker Hitler mitt namn och jag är helt säker på att byggställningen vält och att han ligger fasklämd under den. Jag får upp bilder i skallen på hur han blöder och viskar att han älskar mig innan han sluter sina ögon.
Jag rusar dit så fort jag kan.
Men han står upp och han har benen brett isär....förmodligen för att inte ramla ikull av ilska. Inte blöder han, han är högröd i ansiktet och det framkommer tydligt att explosionsrisken är rätt överhängande.....
Han pekar upp i luften och då mina vänner har jag bara en enda önskan.
Det enda jag ville då var att höra signaturmelodin till Emil och att till tonerna av "Du käääre lilla snickerbo här kooommer jag igen" springa och gömma mig på en skyddad plats.
För när jag städade undan tidigare på dagen hade jag flyttat byggställningen och det ena hjulet hade nog fastnat
för jag fick ta sats och putta så in i helvete för att få den att rulla.....Hjulet hade inte fastnat utan det var parabolen som hängt i vägen!
Nu satt den där som en ledsen bananformad plåtbit och jag insåg att detta vill jag inte vara med om.
Men min första tanke om att slänga sig framför fötterna på Hitler för att böna och be för mitt liv behövdes inte för han muttrade bara och gick in.....
Han muttrade i ett par dagar och vad jag vet så muttrar han än idag