Märkligt med sambolivet

Jag stod i duschen och tänkte tillbaka på mitt och pufflundarens liv ihop...snart fem år!
Ibörjan så var man den perfekta tjejen. Man gjorde hemmagjorda köttbullar och lade ner sin själ för att såsen skulle bli så där perfekt med lite extra grädde.
När han kom hem från jobbet småsprang man fram och kramades och kysstes. Det sista man gjorde på kvällen var att berätta hur lycklig man var att det var just han som låg bredvid!

Nu fem år senare ser det inte ut riktigt så.

Visst han får alltid en puss innan han går till jobbet men alltid får han pussa mig på kinden för en munpuss gör den första morgonsnusen mosad och inte så god....
Idag gör jag bara mat med kärlek om jag känner att han får hundögon när han ser vad som bjuds. Då spetsar vi till det och sen kör vi gourme ett par dagar och precis när han börjar vänja sig så går vi tillbaka till grunderna
På kvällen så visst bedyrar man sin kärlek sen tar man tre djupa andetag och när ringmuskeln slappnar av så ger man honom en gasfanfar och det får mig alltid att le. När han förtvivlat stoppar in täcket i munnen för att slippa få in pruttluft i lungorna säger jag med min lenaste röst "om du också lärde dig att fisa skulle du inte ha ont i magen"

Men frågan är...skulle han vilja ha mig som jag var för 5 år sedan?
Om du frågar honom så skulle han se det fisfria alternativet och säga ja....men får inte ett förhållande fler dimensioner när man lallat ihop ett tag.
Oki förr behövde han se mig i ögonen och det var förspelat och klart när han idag behöver köpa blommor och en present samt hålla tummarna för att få krypa på...men sex i långa förhållande blir ett bra belöningssystem.

Kärlek är som bäst när det rosenröda mörknat och mannen sett hur man pressat ut ett par ungar samt suttit med pattarna hängandes och gråtit för att man ville ha mer pizza. När man ammat klart och han hämtat en ny pizza att han då förstår när man säger att man inte längre är sugen på pizza utan på choklad...när han då med en suck hoppar i skorna då vet man att man har äkta kärlek

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0