att älska....
Jag är en rätt glad människa i grund och botten men eftersom jag sovit för lite blir jag gärna lite bitsk och idag hade jag verkligen sett fram emot en lugn dag...dra den i gruset att jag fick.
Min son är förkyld och det innebär som för alla karlar att han blir gnällig och vill ha en kvinnas totala uppmärksamhet. Vilken tur att jag var den enda kvinnan i hans närhet. Så 2 timmar lyckades jag sova idag.
Sen blir jag lite patetisk då jag tror att jag har en kris....
*Jag måste börja träna
*kanske ska färga håret mörkt
*skriva en bok
*bli en bättre mor och sambo
*kanske skaffa en ny stil.....
Sen när morgonen gryr så skrattar jag år mig själv. Om jag ska göra några förändringar så är det kanske bra att göra det i en period i livet då man inte stresskiter.
Jag hinner inte sitta på dass och låta tyngdlagen göra sitt för det finns inte tid utan när man med korsade ben får hoppa in på dass. Hinner knappt slå ner rumpa förrän besöket är fullbordat och är nöjd att det inte pajjat tidsschemat.
När man som jag duschar två gånger om dagen kommer på att om man tvättar halva kroppen varje gång så spar man tid.
Att man kan ta ut sin tofs och håret sitter kvar i samma position för att det är så oborstat.
När min karl har mindre hår på benen
Mina fötter är så ofilade att jag inte behöver skor för jag har inbyggda sulor....
Det är då man vet att man är stresad. Fast när jag läser ovanstående punkter kanske en sanitär olägenhet vore ett bättre sätt att besskriva mig!
Haha jag måste berätta en rolig sak.
Kom hem från jobbet svettig och ful. Inser att jag inte kommer att få sova så mycket. När jag sen ser att tvättmaskinen ej är urplockad likaså är det ställt med diskmaskinen.
Ja då går min mucka-med-gubben växel i.
Så jag fräser att om jag ska ta hand om barnen och jobba när han inte ens kan göra en sån simpel sak som att plocka ur maskinen då tänker jag flytta!
Sen blir jag lite objektiv.
Jag=tjock, blek, osminkad, svettig och framför allt SUR
Han= nytvättad, sansad och smal
Jag inser att han har nog ett visst övertag så jag rabblar i skallen för mig själv "nappa inte, nappa inte"
Han tittar på mig skakar på huvudet och säger "Jaja vi kan ta den diskussionen sen" Jag ser att han tänker "dö din kossa"
Så istället för att kaputilera så fräser jag "har du handlat mjölk eller?"
För om man ser på sannolikheter så i detta fall så finns det inga möjligheter att han har handlat mjölk sen 10 timmar tillbaka då jag gled till jobbet....
Sen muttrar jag "nej det har du väl inte...typiskt"
När de har gått tänkte jag "varför gjorde jag så....äh skit samma förr eller senare gör han nått så att han förtjänade det"
Så nu har jag lärt mig att nästa gång sover vi när vi jobbat natt
Sova
Har jobbat natt hela helgen och sovit för lite sen imorse när jag kom hem efter ett 10 timmars abetspass så möter jag min karl....vet ni vad han säger?
"Barna vakna vid 2 så jag är skittrött"
När man är så sliten så vill man inte höra detta, eftersom jag dessutom är lite hetsig så sa jag för mig själv
"Håll käften karljävel annars sliter jag huvudet av dig och skiter dig i halsen"
Nu nicka jag lite och gick in i duschen!
Puss på er
mat smakar bättre när man tänker på den
Men tydligen har jag smakat en hel del. Kollade på bilder tagna på mig för 4 år sedan och jag har inte knubbat på mig eller blivit rund. Man kan tro att någon som är lik mig har svalt mig hel och nu tas för mig.
På måndag börjar mitt nya liv...helvete det är imorgon!
Just nu sitter jag efter att ha jobbat natt. Min dotter är vaken men grabbarna sover....så vet ni vad jag gör!
När jag står i köket häller jag upp rabarbercider i min kopp, så nu har jag druckit en cider 8.00 och är inte berusad men känner lugnet.
Jag fattar varför folk super om de blir så här sköna men å andra sidan har jag sovit 6 timmar sen fredags, då jag steg upp kl 7....6 timmar på två dygn då är man rätt skön i skallen ändå.
Rumpan värker och föltterna blöder
Politik
Satt precis och läste aftonbladet och hittade ett av de mest dumma citat hittills i denna valkampanj.
"Vi föreslår alkohol- och tobasskatthöjning. Det ligger i linje med vår åsikt att man ska arbeta och inte supa."/ Anders Borg
Nu har de slitit sig bort från de andra partierna för visst har vi alla hört hur Mona Sahlin gått ut hårt med budskapet att moderaterna sänkte skatten men det ska socialdemokraterna kontra med att dessutom ge en 75:a vodka vid varje löning åt var svensk.
För som Mona sa "En full svensk är en glad svensk och vi ska inte slita ut vårt folk genom arbete utan låt dem vara hemma och supa"
Du är så nytänkande Anders Borg!
Höj gärna skatterna på mitt snus, jag betalar gärna ännu mer för att få vara i riskgruppen för läppcancer och finska gubben i sin stuga på landet kommer inte supa mindre om han får betala en 20 mer för sin flaska med glada stunder.
Vi svenskar betalar inte gärna mer för att få gå in på systembolaget med tanken att jag köper bara en öl så att jag kan jobba och något vin blir det inte till middagen på lördag.
Vi åker till Tyskland och kommer hem med bilar fulla med smuggelsprit.
Det är skillnad på oss som dricker carlsberg och stoppar in en prilla för att känna lugnet efter en veckas arbete och ni som har råd att korka upp en Château Haut-Brion på onsdagslunchen.
För hår man råd med en flaska rött för 7110 kronor så har man förmodligen en sån inkomst att det jobbet man har inte behöver gå in i dimman efter en vecka på jobbet.
Det roliga är att jag själv dricker 1-2 gånger på ett år och det är väl tur om man nu dessutom ska behöva spara undan för att få dricka och snusa.
Så tack Anders Borg för att du känner dig manad att ta på dig ansvaret för mina alkohol och tobaksvanor. Du kanske skulle kunna ge mig lite mer stöd för vi behöver renovera vår källare, snälla du beskatta byggvaror lite mer så att vi inte har råd att köpa allt material på en gång...så slipper vi slita ihjäl oss!
Tack på förhand
Den fula mamman v. den snygga
För när jag står där hemma och vi har 10 minuter kvar innan de har sin samling på dagis är det bara att plocka upp barnen som de är och ge sig av.
Mina morgonrutiner är bedrövliga och det blev inte bättre med ett barn till. Som i måndags skulle vi vara på dagis 8.30 och när jag ligger i sängen känns det låångt bort men sen får jag stora panikchocken att klockan sprungit iväg och då är det bara en tanke i skallen "jobba på, jobba på..."
Sen är min tös inte så samarbetsvillig på morgonen och i måndags ville hon inget så när båda barnen är påklädda och jag säger bestämt att nu är det dags att gå så säger tösen "Mamma sätt på dig byxor"
Jag kikar ner och inser att hon har rätt men att jag dessutom behöver en bh och en tröja samt en papperspåse att dra över skallen.
Så alltid kommer vi insusande på dagis med en mamma som ser ut som ett offer fråm ett krigshärjat område. Men alla andra mammor kommer i sina kläder som matchar, smycken och välformade frisyrer. Sen har de det där jobbiga lugnet...."Ha det så bra på dagis idag hjärtat"
Jag säger något i stil med "slå ingen om dem inte slår dig först"
De andra mammorna kliver i och snörar på sig sina nyinköpta skor och jag försöker få in fötterna i jumpadojjerna utan att behöva böja mig eftersom jag har lillebror hängandes på armen.
När dörren åker igen bakom oss börjar de andra mammorna funder på vad de ska handla för att kunna fixa en näringsrik middag till sina familjer till kvällen,
Själv försöker jag komma fram till om jag satte på tösen troser och är tvungen att kolla en extra gång på lillkillen så att jag har rätt unge hängandes på armen.....
Sen på eftermiddagen blir jag en bra mamma som pysslar med sin dotter, gör pärlhalsband, målar med textilfärg på tröjor eller något annat roligt vilket resulterar i att maten aldrig är färdig när mannen kommer hem och att hela huset är upp och ner.
Sen när vi tillsammans lagat mat och lagt barnen börjar jag städa och fixa med tvätt.
När mörkret lagt sig och vi kryper ner i sängen så tänker jag att jag lyckades rädda upp det på slutet men imorgon är det jag som kommer piffad till dagis!
Detta inlägg tillägnas...
Så detta inlägg tillägnar jag Carina som var den enda som tillkännagav att hon läser.
Så för din skull ska jag berätta saker du inte visste om mig!
När jag var 18 år så fick jag en rejäl hjärnskakning.
Jag strök en tröja innan jag skulle till plugget och eftersom jag inte ville lämna det varma järnet obevakat så ställde jag upp det på min hatthylla. Det var en gammal stålhylla så där stod det säkert tyckte jag....
När jag kommer hem senare på dagen så hör jag att det ringer på hemtelefon så jag skyndar mig in och när jag kutar genom min avlånga hall får jag strykjärnets stickkontakt mellan tårna. Så eftersom jag är så rask i benen kommer srtykjärnet som skjutet från en kanon ner från hyllan och rakt in i mitt bakhuvud.
Nu snackar vi inte något plastjärn från rusta utan ett RIKTIGT gammal rejält och supertungt strykjärn vilket resulterar i att jag tuppar av och vaknar helt blodig. Ser då att mitt rejäla strykjärn har spruckit av smällen.
Får en hjärnskakning och det slutar med att min rektor skjutsar in mig till akuten där man konstaterar att jag har en blödning mellan 2 hjärnhinnor.
Jag ligger där ensam 40 mil hemifrån och mina föräldrar vet inget. Jag känner mig så obekväm så jag gör det enda rätta, jag rymmer och hittar till slut en busstation.
När jag ska kliva av bussen ser jag så suddigt och kan inte stå rakt vilket resulterar i att jag ramlar över en stackars punkare. Han plockar upp mig och jag ser i blicken att han tror att jag är aprak på en tisdag. Jag vill ju inte att han ska tro detta om mig så jag säger "Jag är inte full, jag blöder i huvudet".......
Han frågar varför jag inte är på sjukhus och jag svarar "Jag är på rymmen serru". Sen vimsar jag mig hemåt och ligger i min studentlya och mår skit
Haha när jag satt och skrev detta kom jag på en annan rolig sak.
När jag var yngre så var jag i badhuset med en kompis, vi hade simmat så in i helvete och båda var rätt trötta.
Så när vi står i duschen och pratar så tar hon plötsligt sin handduk och snärtar mig på häcken. Som alla vet så gör det rätt ont och tanken på hämnd vaknar hos mig så jag får tag i en liten jäkla handduk och ska hämnas.
Hon kutar ut i simhallen och jag efter i full fart. När jag kommer halvvägs ut i badhuset slår det mig plötsligt
"Jääävlar jag har inga badkläder på mig"
Så där står jag i ett badhus proopat med folk, helt näck och vad hjälper det att jag har en liten trasa som inte ens skulle skyla röven på en kattunge.
Jag försöker smyga tillbaka obemärkt....behöver väl inte ens nämna att det inte gick.....
Läs ni
Hade vart fint om ni bara lämnar en liten kommentar om vilka ni är!
Idag fick min lilla pöjk sitt vaccin och han fick ont. När man kombinerar detta med att han inte sov något vidare idag så får man en liten kille som skriker och gnölar. I början bär man runt och klappar ömt men när det gått 2 timmar timmar och han fortfarande skriker trots att man gjort allt man kan...då är mitt tålamod som bortblåst och jag vill skrika,... "Du får allt jag har, vad i helvete mer kan man begära. <Ge upp innan jag dammar dig in i väggen"
Nu är jag en sansad människa så jag fyller upp pojken och lägger mig med min ipod och klappar honom i häcken till tonerna av Ramstein.
Efteråt sänder jag en tanke till alla er som har det så här ofta, ni kan få min karl. Han är jätteduktig på att vara lugn trots hysteriska bebisar (o flickvänner)
Nu sitter jag och dricker tequila-drink...haha det trodde ni inte va!
Jag tog en och tänkte att det skulle sitta fint men jag vet inte om kroppen fyllna till för jag började svettas som en gris och blev trött, sicken partytjej
Jag har gett mig på att renovera lekstugan och byta ut dåliga plankor och alla kant-tjofräs! Jag var grym när jag mätte ut och sågade MEN sen skulle jag sätta dit dem och insåg att jag eller sågen är jävligt skev. Så jag finlira lite sen kör jag med min specialite...spackel!
Sen sågade jag till nytt golv så imorgon ska jag riva bort det gamla och sen kommer tösen ha en tip-topp lekstuga...eller ingen alls!
Jobba
Sen när vi efter mycket om och men kommer ivär så har vi ett ganska pressat schema eftersom vi väntade folk som dessutom var på väg hem till oss....då kommer en klassiker
"Jag är hungrig"
Detta kommer icke från mitt barn utan från min karl. Jag menar då att det var inte länge sen vi åt frukost och min fråga är varför åt du inte rejält då?
"Jag var inte hungrig då"
Jag känner att detta har vi inte tid med så jag säger att han får gilla läget och vänta tills vi kommer hem och det kommenterar han med.
"Jag är jättehungrig och du vet hur jag blir när jag inte får mat. Det kommer INTE blir roligt att gå med mig i affären"
Jag ser det framför mig och det resulterar i att vi stannar på Max så han får en hamburgare och när vi sätter oss i bilen säger han "vilken tur att du ger mig mat så att jag orkar vara glad"
B*A*R*N*R*U*M*P*A
Sen kom mina föräldra och halva familjen åt kräftor och vi andra satt och förfärades över hur Tuva sög på kräftorna så att vi trodde hon skulle bli blå i ansiktet!!!
Ruckel
Gjorde så ont i min arm. Trodde den hade gått av men sån tur har man ju inte....måla måla
Men det var länge sen jag gjorde illa mig så pass, jag lovar att hade det vart nån där så hade jag börjat gråta.
För visst är det underligt att man är mer benägen att ta till tårar om någon finns där och tycker synd om en. Konstigt för om man nu skulle gråta av smärta när man är ensam tänker man samtidigt att här sår jag och slösar på tårar som ingen ser?
Jag var solo idag mellan 13-21 och jag målade oavbrutet förutom en macka och ett toabesök.
När jag målar har jag hög musik på i min ipod, gärna COUNTRY...
När gubben kom hem så gick jag in med honom och berömde vår tjocka hund för att hon hade vart såååå duktig idag och inte skällt en enda gång fast det var fint väder varav mycket folk har passerat!
Då tittar min gubbe på mig och säger att med tanke på hur hög musik jag har så hade jag inte ens hört om hon käkat upp grannungarna, jag hörde inte ens när han kom hem och lastade av veden förrän han kom fram och peta mig i ryggen....
Så ska jag leva Hög musik- lydig hund....iaf i min värld
Förlossning
Han kom ut efter 6 timmar och han var 56 lång och vägde 4,5. Var kanske inte det vackraste som gud skapat just då men det räta upp sig efter några dagar.
Första gången var det häftigt att föda barn, jag hade kontroll över situationen, smärtan var hanterbar och man var förväntansfull
Andra förlossningen kan man beskriva med flera ord men det som slår mig först är väl att den var Vidrig.
Det var en kamp och när jag äntligen tror att jag har kontroll och att det snart är över då fastnar det lilla aset och det är då det rämnar.
Det gjorde ont som fan och det kommer kroppsvätskor hejvilt och min karl står snällt och håller i mitt gåbord så att jag inte ska springa in i väggen. Med tanke på vilken kraft jag fick så hade det blivit ett hål i väggen, ni vet som i serietidningarna där man ser konturerna efteråt
Jag gör allt det där som jag aldrig förstått varför andra gör. Sen mitt i allt så säger min man mellan två värkar
"Rebecca, jag mår inte riktigt bra"....hahaha tror att du pratar med helt fel person, DUMJÄVEL
Sen hade vi en bra barnmorska som var rolig och vi hade roligt och när jag hade som ondast kände jag att jag var tvungen att hålla igång vår roliga jargong men jag tror inte att det funkar.
"Rebecca, det går fortare om vi tar hål på hinnorna men förlossningsläkaren vill inte att vi gör det nu"
Jag svara med svarta ögon "Jag har en ide, vi skiter i honom och hans jävla ideér"
Då ler hon och svarar, "ja då gör vi så, men jag kommer att skylla på dig om nån kommer på oss"
Som om du är den första!!!
Men men ut kom han och Wille är hans namn
Jag har inte suttit i fängelse
Det gör man ju på en vecka tänkte jag (HAHAHA) men det var dumt för det tar längre tid än så. Sen om man har en karl som är som min så tar det lite extra tid, för han är så petnoga att det flera gånger slagit mig att köra upp penslarna i vissa öppningar och köra runt dem så att det lossnar.
Det är lite arbetsläger att jobba med honom.
Han är Hitler som vill ha struktur och göra saker o-r-d-e-n-t-l-i-g-t och man ska helst inte ifrågasätta honom.
Jag är lite mer som Martin Timell. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med men tror att om jag skratta så märker ingen det. Men riktiga Timell har ju fördelen att han inte jobbar med Hitler
Hitler "-Vem har målat och inte gjort rent penslarna!!"
Timell "-Eftersom det bara är vi som är här och du vet att det inte är du.....så borde du ju kunna klura ut det"
Sen skrattar Timell men Hitler tyckte inte att detta var roligt
Det som var kulmen på vårt projekt var det vi kallar för parabolincidenten
Min man ville ta ner parabolen så att det inte skulle komma massa färg på den men där satte Timell ner foten och menade att det var såååå onödigt arbete + att vi då blir utan tv och eftersom en ammande kvinna är svår att roa mitt i natten var tv ett måste..
Ja men då var vi iaf tvungna att skydda den, så vi hänger en handduk över....skrämde den ammande kvinnan många gånger när hon satt nattetid och det fladdra till utan för fönstret.
Jag fixade inte ens att titta på när han målade för han var så noga med att måla runt alla fästen och flyttade byggställningen med stor försiktighet och jag började nästan ulka för så löjlig var han.
Han målade dygnet runt så för att vara snäll så målade jag det nedersta på huset samt städade upp, flyttade byggställningen och gjorde rent penslarna. Hitler var riktigt nöjd
Senare står jag och grejar i trädgården då jag hör ett avgrundsvråååål sen skriker Hitler mitt namn och jag är helt säker på att byggställningen vält och att han ligger fasklämd under den. Jag får upp bilder i skallen på hur han blöder och viskar att han älskar mig innan han sluter sina ögon.
Jag rusar dit så fort jag kan.
Men han står upp och han har benen brett isär....förmodligen för att inte ramla ikull av ilska. Inte blöder han, han är högröd i ansiktet och det framkommer tydligt att explosionsrisken är rätt överhängande.....
Han pekar upp i luften och då mina vänner har jag bara en enda önskan.
Det enda jag ville då var att höra signaturmelodin till Emil och att till tonerna av "Du käääre lilla snickerbo här kooommer jag igen" springa och gömma mig på en skyddad plats.
För när jag städade undan tidigare på dagen hade jag flyttat byggställningen och det ena hjulet hade nog fastnat
för jag fick ta sats och putta så in i helvete för att få den att rulla.....Hjulet hade inte fastnat utan det var parabolen som hängt i vägen!
Nu satt den där som en ledsen bananformad plåtbit och jag insåg att detta vill jag inte vara med om.
Men min första tanke om att slänga sig framför fötterna på Hitler för att böna och be för mitt liv behövdes inte för han muttrade bara och gick in.....
Han muttrade i ett par dagar och vad jag vet så muttrar han än idag
En vecka med blandade känslor
Jag ska jobba inatt....känns som att detta får bli det sista passet då jag tänkte att ungen ska titta ut snart.
Sen på onsdag ska jag äntligen fixa mitt hår....jag frågade Pernilla vad hon tyckte att jag skulle ha för frisyr och hon röstade på en mohak-frippa....jag antar att min anatomiska uppenbarelse just nu påminner om Roger Pontares. Med tanke på hur enorm jag är så blir det nog min verklighet att slänga döda djur över axeln för att döljfa det som inga kläder i världen kan täcka.
Annars ska jag nog köra en " du får fria händer" till min frisör!
På fredag är det begravning av Daggen och jag har försökt att hitta någonting som jag kan ha på mig. Ingenting passar och jag börjar undra om tights och en röd tomtejacka skulle funka eller om jag ska försöka mig på att försöka dra in magen.....
Hur som helst känner jag att det inte finns några alternativ, jag ska vara där om det så sipprar fostervatten.
Vissa personer vill man bara hedra och någonstans önskar jag att man hade haft sångröst som en gud för då hade jag velat sjunga en sång. Nu tror jag att ett framträdande från min sida inte skulle få den effekten som jag skulle vilja uppnå så jag kommer att sätta mig där och bara skicka ut all kärlek till honom och till hans älskade flickor!!
En djup tanke
Har haft ganska mycket i skallen och varit väldigt sysselsatt med allt som livet som småbarnsförälder ger. Man hinner aldrig med det där lilla ordet eftertanke.
Det kom en låt om pappa/dotter relationer och jag får en känsla som drar igenom kroppen, synd att kalla det minnen när det inte var så länge sen men det finns känslor som jag stoppat långt in och som nu bubblade upp.
Känns konstigt att skriva om dem men samtidigt är det skönt att få upp allt sen vet jag inte om detta är rätt forum men jag vill ha tankarna ute då dem inte skrämmer mig längre.
Det var vid jul som jag fick veta att papap var sjuk och när jag fick beskedet så var jag gravid i vecka 24 och så som prognosen såg ut då försökte jag ställa mig in på att mitt ofödda barn aldrig skulle få ha en morfar.
Jag vet att jag tittade på min stora tös som älskar sin morfar högst av allt och den känslan jag fick då var svår att uttala. Men när jag skulle dela den med min sambo så föll nog mer tårar äv vad det någonsin gjort i vår familj. Jag vet att jag sa "om pappa inte finns kvar i maj så vill jag inte ha det här barnet, jag vill bara ha kvar honom"
Att ha sin egen oro samtidigt som man ser hur ögonen på ens lilla tjej tåras för att hon saknar morfar är svårt.
Hon satt en dag i köket och var tårögd. Jag frågade henne hur det var med henne och den lilla svarar "jag har ont mamma"
Jag trodde hon slagit sig så jag frågar vart hon har ont "Jag har ont i mitt hjärta mamma, för jag älskar min morfar och vill träffa honom".
Det var inte bara hennes blåa ögon som var tårfyllda just då!
Med allt som hade kunnat ske så kan jag inte annat än le idag.
Att se den man man trodde man skulle förlora komma hit med kalt huvud och göra min dotter lycklig med bara sin uppenbarelse värmer så.
Jag sitter här och har en pappa att ringa till när jag otåligt väntar på att det ska komma ut en bebis närsom.
Att allt blev så bra.....
Nu spelar inget annat någon roll för famijen är allt och jag har dem hos mig!
Gravid
Idag har jag haft min första serie med sammandragningar. Jag fattar inte varför folk pratar om de som det vore kolera, det är ju som att ha håll i en väldigt stor mage men det kändes ändå som att jag kan lära mig att leva med det.
Det dök däremot upp ett annat moln på min himmel. Jag jobbade inatt och eftersom jag kände att jag var trött så köpte jag mig ett paket med dextrosol för det vet väl varenda människa att druvsocker är bra uppiggande när man är trött som fan. Var varenda människa kanske inte vet är däremot att ett helt paket dextrosol även har en viss laxerande effekt. Så om man ska hjälpa sitt barn att sätta på sig skorna när man är höggravid så är det en påfrestande ställning att sitta långt framåtlutad. Men prova att sitta långt framåtlutad och samtidigt knipa järnet för att inte skita på sig. Det är inte ens lätt om man fått en natts god sömn. Men jag klarade det med bravur och kände mig som en mycket lycklig människa när jag satt på min tron av porslin.
Jag kom fram till att de som gnäller över sammandragningar aldrig vart i den situationen där man spelar med sekunder för att inte skita ner sig inför sin 3-åriga dotter.
Nu har jag sammandragningar och tog en promenad med mastiffen när hon sätter sig och bajsar på en gräsplätt med vårsolen i ansiktet tittar jag på henne och en gigantiska korvhög och tänker med ett leende "din lyckliga jävel"
Tuppen och jag
Jag kände hur tröttheten var som en betongkeps men jag fixade iordning tvätten och städade iordning sen satte jag mig och kopllade av så när jag vaknade imorse tänkte jag att idag ska jag sovaläänge. Döm om min förvåning när jag säger "Jag går ut med Hulda idag hjärtat".
Men det var skönt att få en stund för sig själv, tror att det fortfarande är mycket tankar.
Har inget hört hur det går för min älskade och hennes store far men jag väntar och känner med henne.
Samtidigt svidar en annan kär vän om och gör sig redo att åka in till förlossningen och få sin efterlängtade bebis. Där ser man paradoxerna ett nytt liv kommer till och ett annat är på väg att gå ur tiden!
En dag av dubbla känslor
Hon borstade tänderna och kröp ner med sin nya docka. Dockan fick hennes gamla kudde och hon själv vilar sitt huvud på sin nya kitty kudde.
Hon borde sova nu men när jag gläntar på dörren sitter hon upp och pratar i sin "mobil" med morfar och berättar för honom om allt som hänt idag. När jag ser henne viska små hemligheter till sin älskade morfar så brister nästan hjärtat samtidigt som jag får en våg av känslor över mig.
En känsla av enorm stolthet över denna lilla tös som älskar sin morfar så högt.
Men jag vet att lika mycket som vi älskar denna morfar och lika glada vi är över att vi har honom kvar hos oss så sitter det en människa som jag värderar högt och håller sin far i handen. Kärleken finns där men för dem är det dags att ta farväl.
Jag har svårt att komma till ro för jag känner i mig allt som far i hennes tankar och det ordet vi använt flitigt det sista känns så stort nu...Kärlek.
Den har så många aspekter och vilka ord ska man välja att ta i sin mun när man förlorar någor så dyrbart?
jag är dålig
Jag har märkt en tendens att om man läser någons blogg och sen blir de gravida samt när de har fått barn så försvinner det man tidigare tyckte om. Jag som då har barn och dessutom är gravid är då dubbelt dömd att misslyckas. Man blir en annan människa som lägger ut söta citat av barnen som oftast ingen än en själv tycker är roliga/gulliga.
Så här kommer mitt bidrag....Min dotter sa till sin farmor..."min mamma har inget körkort och inga pengar.....men min pappa har körkort fast han har inte heller pengar"
Så min sambo har talat om för min dotter att jag inte har körkort och att det är tur för det skulle vara livsfarligt.
Igår så körde jag hem från stan och min dotter sov i baksätet när vi kom hem på uppfarten och hon vaknade blev hon helt vansinnig när hon insåg att det var jag som kört bilen.
Jag frågade henne sen varför "mamma jag vill inte dö"
Min sambo har dragit igång ett projekt "städa källaren"....Så imorse sa han att nu skulle det minsann röjas järnet sen tog han dotter och hund för att åka ut i skogen och jag står här och känner mig blåst.
satans jävla snö
Jag har lagt i snitt 2-3 timmar om dagen på att skotta och nu har jag ont.
Min rygg känns som den ska gå av och min mage är som ett hårt nystan, stackars barn.
Jag kom hem imorse efter att ha jobbat natt och skottade då i nästan 2 timmar sen gick jag in och sov i 3 timmar. När jag vaknade insåg jag att det var bara att gå ut igen så med Takida i mp3-spelaren hiva jag snö och skrek könsord.
Jag står med min glashala uggs och ibland när jag kastar iväg snö så följer skyffeln med och det var väl ren tur att det inte kom några förbipasserande för då hade jag åkt dit för dråp. Jag lyckades med bedriften att ramla 4 gånger och jag kan tänka mig att med min gigantiska mage såg det hela ganska komiskt ut.
När jag hade hållt på i 1½ timme kände jag hur jag var färdig att svimma så jag gick in och drog fram mitt trumfkort.
Om man har svärföräldrar som är bönder innebär inte detta bara att man kan få färska ägg och julskinka utan i varje vettig bondes ägo finns det en traktor. Så med en höggravid kvinna och en man med influensa så är det väldigt tacksamt när svärfar lovar att komma i kvällningen och att han ska ta med sin traktor för att ta bort all vidrig snö.
Tack gode gud att jag valde en bonnapöjk.
Rusa runt
Jag vill vara en sån person som tänder ljus och sätter på ljuv musik när jag kryper ner i ett skumbad och sippar på ett glas vin. Så jag tänker att om jag bara hade tid skulle jag minsann unna mig det.
Sanningen är att när jag tänd mina ljus och musiken är på ligger jag där och drar i mig vinet i ett svep för jag gillar ju egentligen inte vin. Sen kommer rastlösheten. Det blir varmt och jag försöker tänka på något fint men helst av allt skulle jag bara vilja ha ett stoppur som talar om för mig hur länge jag behöver ligga kvar innan jag äntligen får gå upp.
Jag får helt enkelt inse att jag är en människa som vill att det ska hända saker och sucka för att jag har så mycket att göra. När kvällen kommer blir det en snabbdusch där man spolar av alla luktande områden och kör lite deo innan man somnar på soffan till något skitprogramm som bygglov.
Jag är den enda personen som tycker halvdåliga filmer är bra för då kan jag somna gott i soffan. Är det en bra film ska man sitta käpprätt upp för att inte somna ifrån.
Hur blir man en njutningsmänniska???
Spermaharen
Nu var det ett tag sen jag bloggade men jag kom på en sak som jag funderat på ett tag.
När jag var gravid förra gången så förstod jag förloppet från samlag till förlossning. Fö er som inte fattat hur det går till så kommer en snabbgenomgång.
Jag låg med min karl, spermier simmade runt i min kropp. En av dessa slemmiga figurer fastnade i min livmoder och alla andra spermier insåg att loppet var kört och rann ut samma väg de kom!
Sen frodades denna lilla spermie och blev till sist ett barn på 54 cm med en vikt på 3,8 När hon låg där i livmodern så växte magen så att det knakade.
Inga konstigheter
Den här gången har det hela gått mig förbi, det har inte gått till på samma sätt som det gjorde sist
Jag låg med min karl (samma som förra gången) och slemmiga spermier simmade runt i min kropp och en simmade in i livmodern men det här var attackspermier av ett annat slag. Så de som blev över försvann inte ut utan de måste ha hittat andra stället att hänga sig fast på. De har trängt in i andra celler och där har de sakteliga börjat växa till monsterspermier. Att cellerna har vidgat sig har i sin tur medfört sig att allt har växt denna gången men främst mage, lår och rumpa.
Frågan är hur länge ska dessa monsterspermier kapa mina celler och kommer de någonsin försvinna eller kommer jag aldrig mer att komma i mina jeans!
