Struktur
Igår kväll bestämde jag mig för att vara en mycket välplanerad mor för att morgonen skulle löpa så smärtfritt som möjligt!
Så imorse när barnen lekte la jag fram deras kläder samt deras ytterkläder i varsin hög. Sen började jag göra mig iordning (tog en av Willes våtservetter och drog under mina armhålor och borstade tänderna).
Var så balanserad och ungarna var glada....sen kommer jag på att min dotter är en Anka på dagis och fröknarna sa att den här veckan var det ankorna som skulle på skogsutflykt.
Eftersom jag har börjat mitt nya liv har vi inget fika hemma och därmed blir jag tvungen att kuta iväg och handla INNAN dagis.
Nu var det bara att hiva på ungarna kläder och kasta ner den ena i vagnen och be den andra att "gå med långa steg" Kommer insusandes på affären och rafsar ihop något som kan funka till fika och när vi kommer ut börjar den glada 3-åringen klättra på ett rostigt staket så att hennes beiga byxor blir bajsbruna....så eftersom jag i streesen till affären har glömt hennes ombyteskläder så får vi rusa hem och byta om.
När vi i vanlig ordning kommer inramlandes på dagis är hon 9.10 och jag ser på tavlan att utflykten bär iväg kl 9.00. F:Ö:R:B:A:N:N:A:T
Försöker få till ett bra sätt att lägga upp för min dotter att hon har missat det som hon sett fram emot så mycket men kommer på att jag får helt enkelt lokalisera vart de ska på utflykt och ta mig dit.
Under tiden ligger min son på golvet och skriker sig röd
Jag ser en fröken från en annan avdelning och frågar "vart är ankorna på utflykt så jag får springa dit och lämna tösa"
Hon ser med mig med STORT lugn och säger" ankorna sitter i samlingssalen för det är ju på onsdagar de går på utflykt. Idag är det tisdag!!!"
Så om jag är en bra mamma som förberett morgondagens utflykt eller en dålig mamma som återigen rört upp himmel och jord för ingenting det får vi se hur barnen blir i vuxen ålder!
Men på hemvägen tittade jag på min son och skrattade för mig själv....Nästa höst är det 2 ungar som ska iväg för ingen såg ju att pojken hade pyamas på sig under jackan och filten....jösses
Så imorse när barnen lekte la jag fram deras kläder samt deras ytterkläder i varsin hög. Sen började jag göra mig iordning (tog en av Willes våtservetter och drog under mina armhålor och borstade tänderna).
Var så balanserad och ungarna var glada....sen kommer jag på att min dotter är en Anka på dagis och fröknarna sa att den här veckan var det ankorna som skulle på skogsutflykt.
Eftersom jag har börjat mitt nya liv har vi inget fika hemma och därmed blir jag tvungen att kuta iväg och handla INNAN dagis.
Nu var det bara att hiva på ungarna kläder och kasta ner den ena i vagnen och be den andra att "gå med långa steg" Kommer insusandes på affären och rafsar ihop något som kan funka till fika och när vi kommer ut börjar den glada 3-åringen klättra på ett rostigt staket så att hennes beiga byxor blir bajsbruna....så eftersom jag i streesen till affären har glömt hennes ombyteskläder så får vi rusa hem och byta om.
När vi i vanlig ordning kommer inramlandes på dagis är hon 9.10 och jag ser på tavlan att utflykten bär iväg kl 9.00. F:Ö:R:B:A:N:N:A:T
Försöker få till ett bra sätt att lägga upp för min dotter att hon har missat det som hon sett fram emot så mycket men kommer på att jag får helt enkelt lokalisera vart de ska på utflykt och ta mig dit.
Under tiden ligger min son på golvet och skriker sig röd
Jag ser en fröken från en annan avdelning och frågar "vart är ankorna på utflykt så jag får springa dit och lämna tösa"
Hon ser med mig med STORT lugn och säger" ankorna sitter i samlingssalen för det är ju på onsdagar de går på utflykt. Idag är det tisdag!!!"
Så om jag är en bra mamma som förberett morgondagens utflykt eller en dålig mamma som återigen rört upp himmel och jord för ingenting det får vi se hur barnen blir i vuxen ålder!
Men på hemvägen tittade jag på min son och skrattade för mig själv....Nästa höst är det 2 ungar som ska iväg för ingen såg ju att pojken hade pyamas på sig under jackan och filten....jösses
Kommentarer
Postat av: Anna Silverlund
Du beskriver det så himla bra... Jag ser allt framför mig, kanske beror det på att du sätter så bra ord på hur jag själv känner mig emellanåt!
Trackback
