Jag tycker det är fel att förakta mat

Jag satt idag på min lunch och åt yoghurt. Det är helt i sin ordning att äta yoghurt till frukost men till lunch blir det bara löjligt. Jag hann inte fixa till någon riktig mat på min korta lunch vilket har gjort att jag gått runt hela dagen och tänkt på mat.
När jag säger att jag tänkt på mat menar jag inte "åh vad gott det skulle vara med pannkaka" utan jag menar att jag har haft hallucinationer. Små magra fjortisar blev vandrande ravbensspjäll, knubbiga tanter med rullatorer blev helstekt gris och min syrianska polare var som en stor saftig kebab.

Nu står min karl och gör kroketter och lövbiff förmodligen såg han hur jag maniskt stirrade på hunden och slickade mig om munnen. Han stack en bit baugett i näven på mig, låste in hunden och skickade mig ut ur köket

När jag sätter mig här vid datorn läser jag ett inlägg på en mycket känd ansiktsbok.
"Lycka är att städa köksskåpen och längst där inne hitta en marabou chokladkaka!! Just vad jag behövde :)"

Min första tanke var att hur kan man skriva något sådant. Hur kan man låta omvärlden veta att man är så...ja jag hittar inte ens orden.
Men jag blev lite hysterisk när jag tänkte på hur det skulle kännas om jag hade glömt en chokladkaka i ett skåp.  Det skulle aldrig hända, jag har stenkoll på allt som någonsin kommit innanför dessa väggar och då alldeles särskilt om det bestått av choklad. Om det en dag skulle ligga en obevakad chokladkaka i mitt skåp skulle jag känna mig lurad och arg. "Varför har detta gått mig förbi?"
När jag inte längre satt och slet mitt hår kom jag plötsligt till sans. Det kanske är hon som är normal och mig det är fel på.
Jag kanske är den den felande länken eller är det någon annan som ställer klockan en ½ timme tidigare om man vet att tösen inte ätit upp sitt lördagsgodis.  Att tidigt en söndagsmorgon sitta i ett tyst hus och äta upp hennes överblivna godis är det fel?

Det enda jag vet är att tösen är hos sin mormor så nu äter jag hur mycket choklad jag vill. För inte sjutton läggs det in i ett köksskåp. Nej det smälter sakta ner och lägger sig som bomull för själen

Kommentarer
Postat av: Annelie

Jag håller fullständigt med och tycker vi letar upp människan bakom citatet och ställer henne mot väggen. Det får vara nog med galenskap i den här världen nu.

2009-10-25 @ 20:42:28
Postat av: Haha

Ha ha. Jag lovar att aldrig göra om det!! Ska aldrig någonsin glömma en chokladkaka igen :)

2009-10-29 @ 16:34:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0