ceka

Jag vill sova, gör ont i min kropp för jag är så trött!
Har jobbat natt hela helgen och sovit för lite sen imorse när jag kom hem efter ett 10 timmars abetspass så möter jag min karl....vet ni vad han säger?
"Barna vakna vid 2 så jag är skittrött"
När man är så sliten så vill man inte höra detta, eftersom jag dessutom är lite hetsig så sa jag för mig själv
"Håll käften karljävel annars sliter jag huvudet av dig och skiter dig i halsen"
Nu nicka jag lite och gick in i duschen!

Puss på er

Jag har en liten störning att jag tycker att allt är så gott när jag tänker på det och sen när jag väl äter det så är det inte så fantastiskt.
Men tydligen har jag smakat en hel del. Kollade på bilder tagna på mig för 4 år sedan och jag har inte knubbat på mig eller blivit rund. Man kan tro att någon som är lik mig har svalt mig hel och nu tas för mig.
På måndag börjar mitt nya liv...helvete det är imorgon!

Just nu sitter jag efter att ha jobbat natt. Min dotter är vaken men grabbarna sover....så vet ni vad jag gör!
När jag står i köket häller jag upp rabarbercider i min kopp, så nu har jag druckit en cider 8.00 och är inte berusad men känner lugnet.
Jag fattar varför folk super om de blir så här sköna men å andra sidan har jag sovit 6 timmar sen fredags, då jag steg upp kl 7....6 timmar på två dygn då är man rätt skön i skallen ändå.

Rumpan värker och föltterna blöder

Nu ska jag göra något som inte är så vanligt för mig, jag ska ta upp lite politik.
Satt precis och läste aftonbladet och hittade ett av de mest dumma citat hittills i denna valkampanj.

"Vi föreslår alkohol- och tobasskatthöjning. Det ligger i linje med vår åsikt att man ska arbeta och inte supa."/ Anders Borg

Nu har de slitit sig bort från de andra partierna för visst har vi alla hört hur Mona Sahlin gått ut hårt med budskapet att moderaterna sänkte skatten men det ska socialdemokraterna kontra med att dessutom ge en 75:a vodka vid varje löning åt var svensk.
För som Mona sa "En full svensk är en glad svensk och vi ska inte slita ut vårt folk genom arbete utan låt dem vara hemma och supa"

Du är så nytänkande Anders Borg!

Höj gärna skatterna på mitt snus, jag betalar gärna ännu mer för att få vara i riskgruppen för läppcancer och finska gubben i sin stuga på landet kommer inte supa mindre om han får betala en 20 mer för sin flaska med glada stunder.
Vi svenskar betalar inte gärna mer för att få gå in på systembolaget med tanken att jag köper bara en öl så att jag kan jobba och något vin blir det inte till middagen på lördag.
Vi åker till Tyskland och kommer hem med bilar fulla med smuggelsprit.

Det är skillnad på oss som dricker carlsberg och stoppar in en prilla för att känna lugnet efter en veckas arbete och ni som har råd att korka upp en Château Haut-Brion på onsdagslunchen.
För hår man råd med en flaska rött för 7110 kronor så har man förmodligen en sån inkomst att det jobbet man har inte behöver gå in i dimman efter en vecka på jobbet.

Det roliga är att jag själv dricker 1-2 gånger på ett år och det är väl tur om man nu dessutom ska behöva spara undan för att få dricka och snusa.
Så tack Anders Borg för att du känner dig manad att ta på dig ansvaret för mina alkohol och tobaksvanor. Du kanske skulle kunna ge mig lite mer stöd för vi behöver renovera vår källare, snälla du beskatta byggvaror lite mer så att vi inte har råd att köpa allt material på en gång...så slipper vi slita ihjäl oss!

Tack på förhand

Jag tänker varje gång jag har lämnat på dagis att "imorgon ska de få se att jag också kan det här med piffing"
För när jag står där hemma och vi har 10 minuter kvar innan de har sin samling på dagis är det bara att plocka upp barnen som de är och ge sig av.
Mina morgonrutiner är bedrövliga och det blev inte bättre med ett barn till. Som i måndags skulle vi vara på dagis 8.30 och när jag ligger i sängen känns det låångt bort men sen får jag stora panikchocken att klockan sprungit iväg och då är det bara en tanke i skallen "jobba på, jobba på..."
Sen är min tös inte så samarbetsvillig på morgonen och i måndags ville hon inget så när båda barnen är påklädda och jag säger bestämt att nu är det dags att gå så säger tösen "Mamma sätt på dig byxor"
Jag kikar ner och inser att hon har rätt men att jag dessutom behöver en bh och en tröja samt en papperspåse att dra över skallen.
Så alltid kommer vi insusande på dagis med en mamma som ser ut som ett offer fråm ett krigshärjat område. Men alla andra mammor kommer i sina kläder som matchar, smycken och välformade frisyrer. Sen har de det där jobbiga lugnet...."Ha det så bra på dagis idag hjärtat"
Jag säger något i stil med "slå ingen om dem inte slår dig först"
De andra mammorna kliver i och snörar på sig sina nyinköpta skor och jag försöker få in fötterna i jumpadojjerna utan att behöva böja mig eftersom jag har lillebror hängandes på armen.
När dörren åker igen bakom oss börjar de andra mammorna funder på vad de ska handla för att kunna fixa en näringsrik middag till sina familjer till kvällen,
Själv försöker jag komma fram till om jag satte på tösen troser och är tvungen att kolla en extra gång på lillkillen så att jag har rätt unge hängandes på armen.....

Sen på eftermiddagen blir jag en bra mamma som pysslar med sin dotter, gör pärlhalsband, målar med textilfärg på tröjor eller något annat roligt vilket resulterar i att maten aldrig är färdig när mannen kommer hem och att hela huset är upp och ner.
Sen när vi tillsammans lagat mat och lagt barnen börjar jag städa och fixa med tvätt.
När mörkret lagt sig och vi kryper ner i sängen så tänker jag att jag lyckades rädda upp det på slutet men imorgon är det jag som kommer piffad till dagis!

Jag bad er att ni skulle berätta för mig vilka ni är som läser mina små inlägg och jag får tacka för det enorma gensvar jag fick.
Så detta inlägg tillägnar jag Carina som var den enda som tillkännagav att hon läser.

Så för din skull ska jag berätta saker du inte visste om mig!

När jag var 18 år så fick jag en rejäl hjärnskakning.
Jag strök en tröja innan jag skulle till plugget och eftersom jag inte ville lämna det varma järnet obevakat så ställde jag upp det på min hatthylla. Det var en gammal stålhylla så där stod det säkert tyckte jag....
När jag kommer hem senare på dagen så hör jag att det ringer på hemtelefon så jag skyndar mig in och när jag kutar genom min avlånga hall får jag strykjärnets stickkontakt mellan tårna. Så eftersom jag är så rask i benen kommer srtykjärnet som skjutet från en kanon ner från hyllan och rakt in i mitt bakhuvud.
Nu snackar vi inte något plastjärn från rusta utan ett RIKTIGT gammal rejält och supertungt strykjärn vilket resulterar i att jag tuppar av och vaknar helt blodig. Ser då att mitt rejäla strykjärn har spruckit av smällen.
Får en hjärnskakning och det slutar med att min rektor skjutsar in mig till akuten där man konstaterar att jag har en blödning mellan 2 hjärnhinnor.
Jag ligger där ensam 40 mil hemifrån och mina föräldrar vet inget. Jag känner mig så obekväm så jag gör det enda rätta, jag rymmer och hittar till slut en busstation.
När jag ska kliva av bussen ser jag så suddigt och kan inte stå rakt vilket resulterar i att jag ramlar över en stackars punkare. Han plockar upp mig och jag ser i blicken att han tror att jag är aprak på en tisdag. Jag vill ju inte att han ska tro detta om mig så jag säger "Jag är inte full, jag blöder i huvudet".......
Han frågar varför jag inte är på sjukhus och jag svarar "Jag är på rymmen serru". Sen vimsar jag mig hemåt och ligger i min studentlya och mår skit

Haha när jag satt och skrev detta kom jag på en annan rolig sak.
När jag var yngre så var jag i badhuset med en kompis, vi hade simmat så in i helvete och båda var rätt trötta.
Så när vi står i duschen och pratar så tar hon plötsligt sin handduk och snärtar mig på häcken.  Som alla vet så gör det rätt ont och tanken på hämnd vaknar hos mig så jag får tag i en liten jäkla handduk och ska hämnas.
Hon kutar ut i simhallen och jag efter i full fart. När jag kommer halvvägs ut i badhuset slår det mig plötsligt
"Jääävlar jag har inga badkläder på mig"
Så där står jag i ett badhus proopat med folk, helt näck och vad hjälper det att jag har en liten trasa som inte ens skulle skyla röven på en kattunge.
Jag försöker smyga tillbaka obemärkt....behöver väl inte ens nämna att det inte gick.....

Jag har tydligen en del läsare och min ovisshet om vilka ni är gör att jag begränsar mig lite. Jag kan inte med att skriva vad som helst.
Hade vart fint om ni bara lämnar en liten kommentar om vilka ni är!

Idag fick min lilla pöjk sitt vaccin och han fick ont. När man kombinerar detta med att han inte sov något vidare idag så får man en liten kille som skriker och gnölar. I början bär man runt och klappar ömt men när det gått 2 timmar timmar och han fortfarande skriker trots att man gjort allt man kan...då är mitt tålamod som bortblåst och jag vill skrika,... "Du får allt jag har, vad i helvete mer kan man begära. <Ge upp innan jag dammar dig in i väggen"
Nu är jag en sansad människa så jag fyller upp pojken och lägger mig med min ipod och klappar honom i häcken till tonerna av Ramstein.
Efteråt sänder jag en tanke till alla er som har det så här ofta, ni kan få min karl. Han är jätteduktig på att vara lugn trots hysteriska bebisar (o flickvänner)

Nu sitter jag och dricker tequila-drink...haha det trodde ni inte va!
Jag tog en och tänkte att det skulle sitta fint men jag vet inte om kroppen fyllna till för jag började svettas som en gris och blev trött, sicken partytjej

Jag har gett mig på att renovera lekstugan och byta ut dåliga plankor och alla kant-tjofräs! Jag var grym när jag mätte ut och sågade MEN sen skulle jag sätta dit dem och insåg att jag eller sågen är jävligt skev. Så jag finlira lite sen kör jag med min specialite...spackel!
Sen sågade jag till nytt golv så imorgon ska jag riva bort det gamla och sen kommer tösen ha en tip-topp lekstuga...eller ingen alls!

Imorse när jag vaknade så insåg jag att vi var tvungna att bege oss till staden för att hamstra på oss lite byggmaterial men på bilen sitter släpkärran full med ved fast och ler hånfullt åt mig så det var bara att kavla upp ärmarna och börja hiva vedklabbar.
Sen när vi efter mycket om och men kommer ivär så har vi ett ganska pressat schema eftersom vi väntade folk som dessutom var på väg hem till oss....då kommer en klassiker
"Jag är hungrig"
Detta kommer icke från mitt barn utan från min karl. Jag menar då att det var inte länge sen vi åt frukost och min fråga är varför åt du inte rejält då?
"Jag var inte hungrig då"
Jag känner att detta har vi inte tid med så jag säger att han får gilla läget och vänta tills vi kommer hem och det kommenterar han med.
"Jag är jättehungrig och du vet hur jag blir när jag inte får mat. Det kommer INTE blir roligt att gå med mig i affären"
Jag ser det framför mig och det resulterar i  att vi stannar på Max så han får en hamburgare och när vi sätter oss i bilen säger han "vilken tur att du ger mig mat så att jag orkar vara glad"
B*A*R*N*R*U*M*P*A

Sen kom mina föräldra och halva familjen åt kräftor och vi andra satt och förfärades över hur Tuva sög på kräftorna så att vi trodde hon skulle bli blå i ansiktet!!!

Jag målade lekstugan idag och för att nå upp så ställde jag mig på min lilla vita bänk. Jag stod och målade för fulla muggar sen gick jag ett steg åt sidan och målade lite till. Sen tog jag ett steg bakåt och då var det jävlar-i-mig slutmålad för jag gör en halvrondat bakåt och landar på gräsmattan med penseln i högsta hugg.
Gjorde så ont i min arm. Trodde den hade gått av men sån tur har man ju inte....måla måla
Men det var länge sen jag gjorde illa mig så pass, jag lovar att hade det vart nån där så hade jag börjat gråta.

För visst är det underligt att man är mer benägen att ta till tårar om någon finns där och tycker synd om en. Konstigt för om man nu skulle gråta av smärta när man är ensam tänker man samtidigt att här sår jag och slösar på tårar som ingen ser?

Jag var solo idag mellan 13-21 och jag målade oavbrutet förutom en macka och ett toabesök.
När jag målar har jag hög musik på i min ipod, gärna COUNTRY...

När gubben kom hem så gick jag in med honom och berömde vår tjocka hund för att hon hade vart såååå duktig idag och inte skällt en enda gång fast det var fint väder varav mycket folk har passerat!
Då tittar min gubbe på mig och säger att med tanke på hur hög musik jag har så hade jag inte ens hört om hon käkat upp grannungarna, jag hörde inte ens när han kom hem och lastade av veden förrän han kom fram och peta mig i ryggen....
Så ska jag leva Hög musik- lydig hund....iaf i min värld

Jag hade glömt att jag hade lovat att skriva om hur förlossningen gick.
Han kom ut efter 6 timmar och han var 56 lång och vägde 4,5. Var kanske inte det vackraste som gud skapat just då men det räta upp sig efter några dagar.

Första gången var det häftigt att föda barn, jag hade kontroll över situationen, smärtan var hanterbar och man var förväntansfull
Andra förlossningen kan man beskriva med flera ord men det som slår mig först är väl att den var Vidrig.
Det var en kamp och när jag äntligen tror att jag har kontroll och att det snart är över då fastnar det lilla aset och det är då det rämnar.
Det gjorde ont som fan och det kommer kroppsvätskor hejvilt och min karl står snällt och håller i mitt gåbord så att jag inte ska springa in i väggen. Med tanke på vilken kraft jag fick så hade det blivit ett hål i väggen, ni vet som i serietidningarna där man ser konturerna efteråt
Jag gör allt det där som jag aldrig förstått varför andra gör. Sen mitt i allt så säger min man mellan två värkar
"Rebecca, jag mår inte riktigt bra"....hahaha tror att du pratar med helt fel person, DUMJÄVEL
Sen hade vi en bra barnmorska som var rolig och vi hade roligt och när jag hade som ondast kände jag att jag var tvungen att hålla igång vår roliga jargong men jag tror inte att det funkar.

"Rebecca, det går fortare om vi tar hål på hinnorna men förlossningsläkaren vill inte att vi gör det nu"
 Jag svara med svarta ögon "Jag har en ide, vi skiter i honom och hans jävla ideér"
Då ler hon och svarar, "ja då gör vi så, men jag kommer att skylla på dig om nån kommer på oss"
Som om du är den första!!!

Men men ut kom han och Wille är hans namn

Jag har inte skrivit på evigheter. Detta beror inte på att jag suttit på kåken eller något annat dramatiskt utan att jag inte haft tid. Vi bestämde oss nämligen för att måla om huset.
Det gör man ju på en vecka tänkte jag (HAHAHA) men det var dumt för det tar längre tid än så. Sen om man har en karl som är som min så tar det lite extra tid, för han är så petnoga att det flera gånger slagit mig att köra upp penslarna i vissa öppningar och köra runt dem så att det lossnar.

Det är lite arbetsläger att jobba med honom.
Han är Hitler som vill ha struktur och göra saker o-r-d-e-n-t-l-i-g-t och man ska helst inte ifrågasätta honom.
Jag är lite mer som Martin Timell. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med men tror att om jag skratta så märker ingen det. Men riktiga Timell har ju fördelen att han inte jobbar med Hitler

Hitler "-Vem har målat och inte gjort rent penslarna!!"
Timell "-Eftersom det bara är vi som är här och du vet att det inte är du.....så borde du ju kunna klura ut det"
Sen skrattar Timell men Hitler tyckte inte att detta var roligt

Det som var kulmen på vårt projekt var det vi kallar för parabolincidenten
Min man ville ta ner parabolen så att det inte skulle komma massa färg på den men där satte Timell ner foten och menade att det var såååå onödigt arbete + att vi då blir utan tv och eftersom en ammande kvinna är svår att roa mitt i natten var tv ett måste..
Ja men då var vi iaf tvungna att skydda den, så vi hänger en handduk över....skrämde den ammande kvinnan många gånger när hon satt nattetid och det fladdra till utan för fönstret.
Jag fixade inte ens att titta på när han målade för han var så noga med att måla runt alla fästen och flyttade byggställningen med stor försiktighet och jag började nästan ulka för så löjlig var han.

Han målade dygnet runt så för att vara snäll så målade jag det nedersta på huset samt städade upp, flyttade byggställningen och gjorde rent penslarna. Hitler var riktigt nöjd
Senare står jag och grejar i trädgården då jag hör ett avgrundsvråååål sen skriker Hitler mitt namn och jag är helt säker på att byggställningen vält och att han ligger fasklämd under den. Jag får upp bilder i skallen på hur han blöder och viskar att han älskar mig innan han sluter sina ögon.
Jag rusar dit så fort jag kan.
Men han står upp och han har benen brett isär....förmodligen för att inte ramla ikull av ilska. Inte blöder han, han är högröd i ansiktet och det framkommer tydligt att explosionsrisken är rätt överhängande.....
Han pekar upp i luften och då mina vänner har jag bara en enda önskan.
Det enda jag ville då var att höra signaturmelodin till Emil och att till tonerna av "Du käääre lilla snickerbo här kooommer jag igen" springa och gömma mig på en skyddad plats.
För när jag städade undan tidigare på dagen hade jag flyttat byggställningen och det ena hjulet hade nog fastnat
för jag fick ta sats och putta så in i helvete för att få den att rulla.....Hjulet hade inte fastnat utan det var parabolen som hängt i vägen!
Nu satt den där som en ledsen bananformad plåtbit och jag insåg att detta vill jag inte vara med om.
Men min första tanke om att slänga sig framför fötterna på Hitler för att böna och be för mitt liv behövdes inte för han muttrade bara och gick in.....
Han muttrade i ett par dagar och vad jag vet så muttrar han än idag