ceka

Imorse när jag vaknade så insåg jag att vi var tvungna att bege oss till staden för att hamstra på oss lite byggmaterial men på bilen sitter släpkärran full med ved fast och ler hånfullt åt mig så det var bara att kavla upp ärmarna och börja hiva vedklabbar.
Sen när vi efter mycket om och men kommer ivär så har vi ett ganska pressat schema eftersom vi väntade folk som dessutom var på väg hem till oss....då kommer en klassiker
"Jag är hungrig"
Detta kommer icke från mitt barn utan från min karl. Jag menar då att det var inte länge sen vi åt frukost och min fråga är varför åt du inte rejält då?
"Jag var inte hungrig då"
Jag känner att detta har vi inte tid med så jag säger att han får gilla läget och vänta tills vi kommer hem och det kommenterar han med.
"Jag är jättehungrig och du vet hur jag blir när jag inte får mat. Det kommer INTE blir roligt att gå med mig i affären"
Jag ser det framför mig och det resulterar i  att vi stannar på Max så han får en hamburgare och när vi sätter oss i bilen säger han "vilken tur att du ger mig mat så att jag orkar vara glad"
B*A*R*N*R*U*M*P*A

Sen kom mina föräldra och halva familjen åt kräftor och vi andra satt och förfärades över hur Tuva sög på kräftorna så att vi trodde hon skulle bli blå i ansiktet!!!