Min lögnare till karl

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag skulle berätta om när min karl ljög för mig.
Eller ljög och ljög han berättade inte hela sanningen för mig.

Han sa : "jag har vart hos mina föräldrar!"

Han brukar vara hos sina föräldrar men just vid detta tillfället mörkade han en sak. För 2 veckor senare uppdagades hans lögnaktiga natur.
Vi står en liten grupp med människor efter ett mycket smakfullt dop och väntar på att min karl ska parkera sin bil.
Då utbrister en av gruppens kvinnfolk att "-vad fan har hänt med er bil, det är ju en buckla på framtjofräset"" (hon använde det korrekta ordet för framtjofräset)
Vadå säger jag och ser ut som ett frågetecken. Då har hon sett världens buckla i bilens framparti. Jag rycker lite korkat på axlarna och bestämde mig för att fråga min karl men då öppnas ytterdörren och jag känner hur all mat doftar så ljuvligt att jag helt glömmer bort allt vad bilar och karlar heter.

Dagen efter står han på uppfarten bredvid bilen och då kommer jag på det så jag frågar honom rakt ut. "-Vad fan har hänt med framtjofräset.
Han tittar genast upp och säger "-Vem har talat om det för dig"
Jag blir lite stött och säger att det har jag minsann upptäckt själv men får då till svar "-Men allvarligt vem har sagt det"
Hur som helst så kryper det fram att han har kört på ett rådjur men inte sagt nått till mig utan bara beställt ett nytt framtjofräs med tanken att byta detta utan min vetskap. För han förstod att jag aldrig skulle märka någonting.
Sen säger det lilla aset att jag inte ens skulle märka om han bytte ut sin blåa mc mot en röd mc och hans teori stämmer och man kan nog dra det så långt att jag inte ens skulle märka om han hade bytt den till en röd sparkcykel. Men sånt ska man inte dra upp på tapeten när man bedragit sin flickvän med en sån skitnödig lögn.

Då slog det mig att det var en favorit i repris.
Jag köpte en snordyr rakapparat till honom i julklapp ett år. En kväll några månader senare så var hans skäggväxt rätt grov och när han ska raka sig är apparaten kaputt så han sätter sig ner och ska "laga" den.
Jag vinkar adjö och åker iväg och jobbar natt. Dagen efter när jag vaknar så är han slät som en babyrumpa så jag klappar honom och berömmer honom att han lyckats laga apparaten. Han sträcker på sig och är stolt och lite manlig.
Slutet gott allting gott.
Ett år senare ska vi flytta och jag röjer på vinden. Hittar då kartongen till rakapparaten och när jag kollar i den så ligger det en rakapparat i??? Nog för att han kan vara underlig men inte så pass att han förvarar rakapparaten på vinden mellan rakningarna. Jag går med raska steg med apparaten i högsta hugg och konfronterar honom.
Han hade inte lagat apparaten, han hade förstört den så pass att den inte gick att byta den i butiken. Men istället för att tala om detta för hans flickvän så går han upp tidigt dagen efter och köper en precis likadan rakaparaten.
Vet inte om han sparade den gamla för att ha till reservdelar men jäkla dumt var det ju.

Men med tanke på hur ofta jag lurar honom så är vi väl kvitt
"nej jag har så ont i huvudet"
"oj vad gott det var med mega mycket peppar i såsen"
"jag vill inte kyssas på morgonen för att JAG luktar bajs i munnen"

Sankte Per släpper aldrig in mig!

Jag var så trött igår och ville bara krypa under täcket men min karl lockade mig med en wallander film och lite mys. Jag såg klart hela wallander men mys var det förbannat dåligt med.
När han sa mysa lite menade han att jag skulle klia HONOM på ryggen. Det har man lust med!
Sen när jag äntligen fick lov att krypa ner så somnade jag inte. Måste ha slumrat till för plötsligt så känner jag en knubbig hand som stryker mig på kinden "Mamma får jag sova på din arm"
Klart att du får gumman, vi låg och kramades lite och jag kände mig riktigt lycklig över att ha en sån fin tös...det gick över.
Hon ålade runt i sängen som en anakonda, pratade i sömnen och drog i min kudde. Sen började karln att rulla som han var en varmkorv på statoil. När jag till slut vant mig vid hela havet stormar så hör jag hur hundfan hittat en boll och jagar den. Tro mig det hörs när en hund på 50 kg sladdar loss på parkettgolvet.
Är lagom irriterad när jag tittar på klockan och ser att hon är 6 på morgonen och jag inte fått sova knappt nå. Får då en välriktad spark rätt i magen.
Då rann det över så jag sätter mig upp i sängen och skriker rätt ut "Det var då själva FAAAN"

Min karl tittar upp och frågar vad jag håller på med? Vad JAG håller på med, det ska du skita i fräser jag  och går ut på toaletten!

Nu känner jag mig trött och degig, det finns inget varmvatten i vanlig ordning. Det är iskallt i huset så jag fick äta mig så proppmätt att jag började svettas.

Imorgon ska jag fixa höst i vardagsrummet sen ska det mysas om jag så ska kapa min karls arm vid axeln och ha den att klia mig själv på ryggen med

Träningstips

Som alla vet är min karl lång och smal och jag är det inte!
Så en dag kommer han ut från duschen och ställer sig och drar i det stackarn magskinnet och kommenterar detta med att "titta jag börjar få gubbmage"
Först ville jag skratta åt honom sen tittade jag ner på min egen mage och insåg att jag nog var född med en mage som borde sitta på en gubbe och då menar jag inte vilken gubbe som helst utan självaste tomtefar.
Jag tittar på honom och frågar vad han tänker göra åt det då? Jo sanna mina ord han hade nog tänkt sig att träna bort magen. Då tittade jag åter på hans mage och fräste att han kan nog börja med att släppa en fis. Då är nog magen borta sen!

Kan berätta något som min dotter sa
"-Mamma du är fin!
"-Tack så mycket hjärtat"
"-Men jag älskar inte dig längre"
Förvånat så svarar jag "Varför inte då?"
"För att jag älskar min mormor och morfar"
Jag ler lite och säger att det är bra att hon älskar dem men att man kan älska flera samtidigt!
"Jag vet det mamma, men jag gör INTE det"

Nu ska jag borsta mina tänder för jag har ätit fiskbullar och det luktar ju inte gott ur kakhålet direkt.


Utseendet har betydelse

Den här helgen har jag jobbat 2 nätter + att jag suttit i en bil i 90 mil så imorse när jag cyklade hem från jobbet så härjade tankarna fritt.
Men det som var huvudmålet är hur viktigt är vårat utseende egentligen. Jag har bara snygga vänner och förr trodde jag att det var på grund av att jag tyckte om dem så mycket att de var vackra i mina ögon. Det är en väldigt fin tanke men en jävla klyscha skulle det visa sig,  då alla andra också tycker attmina vänner ser bra ut.

Jag satt och spåna om det där med en av mina vänner att det är konstigt för alla har ju iallafall EN riktigt ful vän eller ja mindre tilldragande om man ska vara politiskt korrekt. Men jag har ingen sån vän. Det är märkligt säger jag och ser hur min vän börjar att fnissa. "haha du kanske är den fula vännen "
Ja det kanske är så det är och det fick man serverat på silverfat.

Iallafall så satt jag och fundera på det när jag cyklar hem när det plötsligt sker världens grej. Jag höll på att köra av vägen för där på andra sidan vägen kommer det en dvärg, en äkta dvärg. Ni kan aldrig gissa vad han hade i handen....en portfölj!
Nu för alla som inte vet detta så är jag sjukligt imponerad av dvärgar. Jag borde inte skriva det här men jag tror att de är lite magiska. Att de är lite bättre än oss andra. Lite mer visdom och förmågor  som en annan bara kan ana sig till.
Jag sa i många år att jag skulle vilja ha en dvärgkompis bara för att jag tror att det skulle göra mitt liv bättre på nått vis men nu när man närmar sig 30 år har jag börjat insett att om jag umgicks med en kortväxt skulle alla mina illusioner krossas.
Jag får för mig att de har små läderpåsar innanför byxlinningen som innehåller magiska örter, nermalda djurdelar och sånt som man skapar magi med.
Förstå min besvikelse om vi ska gå och handla glass och han/ hon hänger med höfterna på kanten. Vilt och lite panikslaget sparkar han/hon med benen för att inte tippa över och hamna i frysdisken.

Så det sämsta var när en vän till mig kände en dvärg och berättade massa saker om hur man som dvärg löser vardagen praktiskt. Fy vad besviken jag blev. Var ju som att säga att tomten inte fanns till en tårögd 5-åring

Om du möter en dvärg som är omogen för sin ålder säg aldrig "-Väx upp"


Det är dyrt!

Har haft full rulle hela dagen och när jag till slut kom hem så stod min karl och väntade på mig. Vi skulle åka och klippa klorna på Hulda. Lite småstressad kommer jag infarandes i djuraffären. Damen som brukar klippa Huldas klor tittar på oss och säger "jag tror visst att någon lagt på sig lite"
Jag blev förnärmad och tänkte först fräsa något elakt tillbaka innan jag förstår att det är Hulda hon menar.
Anledningen till att detta är lite känsligt är att jag har fettat på mig vilket inte är så konstigt med tanke på att jag käkat som om varje måltid var den sista. Särskilt nu när man vart barnledig.
Men imorgon är en annan dag.

Vi pratade om att gå på klassträff och att många känner krav på att visa att dem är framgångsrika och blivit riktiga pumor sen man sågs sist. Alla såna ambitioner är borta för mig. Jag bestämde mig idag att jag tänker inte försöka bättra på mitt utseende genom att gå ner några kg eller köpa något läckert fodral. Detta beslutet känns väldigt rätt och dessutom lyfte en sten från mina axlar då jag bara har till imorgon på mig.
Så imorgon blir det strumpbyxor!

När jag till slut kom hem så var jag tvungen att gå och knoppa någon timme eftersom jag ska jobba inatt. Så jag drog i mig en kopp te och bädda ner mig. Vakna två timmar senare av att det var kallt som i en isbjörnsröv i huset. Jag hade gåshud på tårna...då kan jag passa på att berätta att när jag var ung så hatade jag kroppsbehåring så en dag när jag såg att jag hade fjun på mina tår åkte rakhyveln fram. Detta har lett till att jag idag har 5 långa svarta hårstrån på varje tå....inget för sveriges alla tåsugare.
Haha nu när vi ändå har strumporna av kan jag även berätta att jag även hade fjun på magen när jag var ung....det har jag inte längre...
Det finns lite att raka på denna runda skapelse.

Jag skulle egentligen berättat om hur min karl ljuger för mig om viktiga saker men nu ska jag duscha så det får vi ta en annan gång.

Jag tycker det är fel att förakta mat

Jag satt idag på min lunch och åt yoghurt. Det är helt i sin ordning att äta yoghurt till frukost men till lunch blir det bara löjligt. Jag hann inte fixa till någon riktig mat på min korta lunch vilket har gjort att jag gått runt hela dagen och tänkt på mat.
När jag säger att jag tänkt på mat menar jag inte "åh vad gott det skulle vara med pannkaka" utan jag menar att jag har haft hallucinationer. Små magra fjortisar blev vandrande ravbensspjäll, knubbiga tanter med rullatorer blev helstekt gris och min syrianska polare var som en stor saftig kebab.

Nu står min karl och gör kroketter och lövbiff förmodligen såg han hur jag maniskt stirrade på hunden och slickade mig om munnen. Han stack en bit baugett i näven på mig, låste in hunden och skickade mig ut ur köket

När jag sätter mig här vid datorn läser jag ett inlägg på en mycket känd ansiktsbok.
"Lycka är att städa köksskåpen och längst där inne hitta en marabou chokladkaka!! Just vad jag behövde :)"

Min första tanke var att hur kan man skriva något sådant. Hur kan man låta omvärlden veta att man är så...ja jag hittar inte ens orden.
Men jag blev lite hysterisk när jag tänkte på hur det skulle kännas om jag hade glömt en chokladkaka i ett skåp.  Det skulle aldrig hända, jag har stenkoll på allt som någonsin kommit innanför dessa väggar och då alldeles särskilt om det bestått av choklad. Om det en dag skulle ligga en obevakad chokladkaka i mitt skåp skulle jag känna mig lurad och arg. "Varför har detta gått mig förbi?"
När jag inte längre satt och slet mitt hår kom jag plötsligt till sans. Det kanske är hon som är normal och mig det är fel på.
Jag kanske är den den felande länken eller är det någon annan som ställer klockan en ½ timme tidigare om man vet att tösen inte ätit upp sitt lördagsgodis.  Att tidigt en söndagsmorgon sitta i ett tyst hus och äta upp hennes överblivna godis är det fel?

Det enda jag vet är att tösen är hos sin mormor så nu äter jag hur mycket choklad jag vill. För inte sjutton läggs det in i ett köksskåp. Nej det smälter sakta ner och lägger sig som bomull för själen

Jag gjorde någon lycklig idag

Jag vill börja med att tala om att idag åt jag lax, det är nyttigt

Igår vart jag arg på ett barn och sen dess har jag känt mig som en sämre människa men idag så vände det.
Jag kom till en korsning med lämna företräde och där mitt inne på industriområdet går det en man av äldre modell.
Han ska korsa min väg så jag nickar och för att visa att han kan känna sig trygg framför min sakta framrullande bil så bromsar jag ...eller min intention var att bromsa men jag gasa, som fan.
Jag tror bestämt att farbror hade dansat balett i sin ungdom för han gjorde ett skutt som var hämtat ur svansjön.

Det var nära ögat och jag kände mig lite dum som skrämt upp en gammal människa så. Men då säger min "homie" och vapendragare med ostadig röst "idag har du gjort någon lycklig"
Jag kunde inte förstå hur han tänkte då tills han tillägger "den mannen kommer le resten av dagen och vara glad att han fortfarande lever"
Jag valde att se det ur den synvinkeln och när jag styrde hemåt var jag riktigt nöjd med mig själv och med min goda gärning.

Passa er därute, en dag kanske jag försöker gasa igång er med!


Jag är en dålig människa

Igår kväll hade jag gjort en fantastisk god wook som jag satt och smaskade på. Men jag blev inte nöjd, någonting var fel, fruktansvärt fel.
Sen kom det krypandes som ett lurvigt monster, illamåendet!
Jag mådde så illa att jag inte visste hur jag skulle bära mig åt.
Min bästa lösning på alla kroppsliga problem är att gå in på toaletten och försöka skita. Så jag hasa ner brallorna på mina nu svettiga lår och när jag tar i för kung och fosterland inser jag att jag helt felbedömt situationen.
Jag måste spy!

Så när jag hulkat ur mig allt så känner jag mig lite bättre och det var ju bra eftersom jag sen fick spy otaliga gånger under nattens lopp.

Idag kom jag på varför jag mådde så illa. Det var inte kycklingen. Det var min väns lilla magbakterie till son som smittat mig.
Jag blev mycket uppretad på denna lilla kerub så jag ringde hans mor och bad henne lämna av honom hos mig!
"varför då? Är det jobbigt att vara barnledig?"

"Nej kom hit med honom så jag kan skita honom i halsen.!"

När vi la på insåg jag att jag är en dålig människa


Vildar på en åker

Idag har vi varit i skogen och balanserat på omkullvälta träd.
Jycken tyckte att det var roligt att få springa runt eller ska jag vara ärlig så är det synd att kalla det för springa. Det låter så graciöst så om man ska vara ärlig så rulta hon mest runt bland kottar och stubbar.

Hoppade även på höbalar och när vi satt i bilen hem kände jag att idag har vi bränt kalorier. Nu hade det kunnat vara en bra sak om vi inte varit förbi svärmor och tryckt i oss en massa kakor.  Det var nog precis att vi lyckades bränna alla kalorier men det styrde vi upp genom att baka en kladdkaka när vi kom hem!

Orkar inte gå en trappa ner till tvättstugan så jag handtvättade hello kitty jeansen i handfatet och när blött upp dem och hämtat tvättmedlet (i tvättstugan) kom jag på mig själv att det var höjden att talanglöshet!

Nu ska jag skålla mig i hett vatten.
Alla ni som vart med och slaktat en gris vet att om man duschar varmt nog behöver man inte raka benen!

Strumpbyxor från helvetet

Ikväll var vi bortbjudna på fredagsmys hos våra vänner.
Eftersom jag ville vara lite festlig tvingade jag in familjen i duschen men det tog sin lilla tid att få dem att blänka så jag hann inte duscha själv.
Funderade snabbt på hur jag skulle piffa till en ganska sliten fasad då det inte fanns tid för avancerad sminkning eller håruppsättning. Så det fick bli mitt trumfkort, strumpbyxor
För om man som jag nästan aldrig går i strumpbyxor och klänning så blir det en sån chock för omgivningen att de inte lägger märke till att man luktar fan och ansiktet ser ut som en picassotavla

Så jag börjar åla mig i dessa tighta fanskap och känner hur det river i min 22-dagars stubb. När de nästan är uppe inser jag att det fattas 1 dm i grenen....så det är bara att låta nylonet jobba genom att dra för glatta livet.
Nylonet räckte och de satt som en smäck i grenen förvisso fick jag gå med krökta tår....

Väl framme får jag min reaktion "har du klänning på dig?"
Jag nickar lite och hoppar omedelbart ut i köket med mina krokiga tår för att se vad som bjuds.
Potatisgratäng, skinka, rostbiff, vindruvor, syfilis-bär, sallad, baugetter. Jag blev så lycklig och kände att jag hade allt under kontroll tills jag skådade efterrätten  P.A.N.N.A.C.O.T.T.A.
Pannacotta är guds gåva till mig och och min första tanke var "Helvete, karln kommer få klippa av mig strumpbyxorna ikväll"

Nu blev det inte så då mina strumbyxor mitt under middagen började rulla ner. Det var oki när de rullade ner över magen. Men när de dessutom rullade ner över arslet och dessutom drog med sig mina trosor.
Då var jag plötsligt avslöjad.
Allt detta för att jag inte hann duscha

Livet är tråkigt ibland

Undrar om det är jag eller mitt liv som är på tråk-humör idag?

Har sovit och tittat ut genom fönstret med en viss ångest då solen skiner. Sen har jag vänt mig om och fortsatt med mina tafatta försök att sova.
Kollade på Tyra Banks show och inte nog med att hon och hela konceptet är märkligt så lyckas hon få dit så märkliga människor. Som ett stort gnistrande isberg. Alla vet ju att av alla ting så är just isberg det värsta som finns.
Det var om mörkhyade som blekte sin egen hud för att få en ljusare nyans. Har folk dragit utseendefixeringen så långt?
Jag är tjock, jag har ljusa strimmor på magen, min egen kolonilott med celluliter och ser rätt sliten ut. Jag ser det inte som ett problem utan mer som min lott i livet. Det kunde vart värre!

NU ska det städas och laga mat....är helt extas över att detta är mitt liv

Tidspress

Jag är inte grym på att skriva inlägg på min otroliga blogg. Vart finns tiden?
Man ser hur andra frenetiskt ordbajsar sina bloggar fulla med visdomsord om livet. Det enda som dyker upp i mitt huvud när jag läser dessa inlägg med poetiska inslag och eftertänksamheter är hur fan folk har tid att tänka så mycket.
Är det så att om man lyckats skriva något vackert och innerligt har man helt enkelt för lite att göra?
I min vardag finns det inte tid för eftertanke. Det sista jag tänkte igår innan jag somna var "helvete jag har glömt att skita idag"
Det kan ju också vara ett tecken på trög mage. Men jag tror att om jag hade haft tid att sätta mig ner och skriva poesi hade jag nog haft fasiken haft tid att skita också.

Det liksom kryper i mig för jag har så djävulskt mycket jag borde göra.
Men sen när allt som verkligen måste göras är avklarat så finns inte tiden kvar. Det är inte så att jag sover på tvättstugegolvet för att hinna tvätta eller att jag går upp kl 5 för att hinna fixa i trädgården innan familjen stiger upp. Men ändå känner jag mig lite stressad.
Det är mycket som ska göras och snart är dagen inne då jag står där med skägget i brevlådan.

Sen har jag bara ett tillägg.
Jag har köpt jeans till min karl som kostade 2800:- då kan man ju tycka att han ska tillbedja mig som hans gudinna men icke. Jag är ingen afrodite utan fortfarande hans lagomtjocka tjej


RSS 2.0