ceka

Jag är en rätt glad människa i grund och botten men eftersom jag sovit för lite blir jag gärna lite bitsk och idag hade jag verkligen sett fram emot en lugn dag...dra den i gruset att jag fick.
Min son är förkyld och det innebär som för alla karlar att han blir gnällig och vill ha en kvinnas totala uppmärksamhet. Vilken tur att jag var den enda kvinnan i hans närhet. Så 2 timmar lyckades jag sova idag.

Sen blir jag lite patetisk då jag tror att jag har en kris....
*Jag måste börja träna
*kanske ska färga håret mörkt
*skriva en bok
*bli en bättre mor och sambo
*kanske skaffa en ny stil.....

Sen när morgonen gryr så skrattar jag år mig själv. Om jag ska göra några förändringar så är det kanske bra att göra det i en period i livet då man inte stresskiter.
Jag hinner inte sitta på dass och låta tyngdlagen göra sitt för det finns inte tid utan när man med korsade ben får hoppa in på dass. Hinner knappt slå ner rumpa förrän besöket är fullbordat och är nöjd att det inte pajjat tidsschemat.
När man som jag duschar två gånger om dagen kommer på att om man tvättar halva kroppen varje gång så spar man tid.
Att man kan ta ut sin tofs och håret sitter kvar i samma position för att det är så oborstat.
När min karl har mindre hår på benen
Mina fötter är så ofilade att jag inte behöver skor för jag har inbyggda sulor....
Det är då man vet att man är stresad. Fast när jag läser ovanstående punkter kanske en sanitär olägenhet vore ett bättre sätt att besskriva mig!

Haha jag måste berätta en rolig sak.
Kom hem från jobbet svettig och ful. Inser att jag inte kommer att få sova så mycket. När jag sen ser att tvättmaskinen ej är urplockad likaså är det ställt med diskmaskinen.
Ja då går min mucka-med-gubben växel i.
Så jag fräser att om jag ska ta hand om barnen och jobba när han inte ens kan göra en sån simpel sak som att plocka ur maskinen då tänker jag flytta!
Sen blir jag lite objektiv.
Jag=tjock, blek, osminkad, svettig och framför allt SUR
Han= nytvättad, sansad och smal
Jag inser att han har nog ett visst övertag så jag rabblar i skallen för mig själv "nappa inte, nappa inte"
Han tittar på mig skakar på huvudet och säger "Jaja vi kan ta den diskussionen sen" Jag ser att han tänker "dö din kossa"
Så istället för att kaputilera så fräser jag "har du handlat mjölk eller?"
För om man ser på sannolikheter så i detta fall så finns det inga möjligheter att han har handlat mjölk sen 10 timmar tillbaka då jag gled till jobbet....
Sen muttrar jag "nej det har du väl inte...typiskt"

När de har gått tänkte jag "varför gjorde jag så....äh skit samma förr eller senare gör han nått så att han förtjänade det"

Så nu har jag lärt mig att nästa gång sover vi när vi jobbat natt